70 år av maktspel, krig och terror
1933:- Nader Shah mördas och ersätts på tronen av sin 19 åriga son Mohammad Zaher.
1973:- Zaher Shah störtas av Daoud när han befinner sig på en rese i Europa. Mohammad Daoud, en kusin till Zaher och premiärminister 1953-63 utropas till president.
1978:- daoud och hans närmaste män mördas. Kommunistiska trupper under Noor Mohammad Taraki utför dådet och griper makten.
1979:- Noor Mohammad Taraki mördas sedan hans premiärminister Hafizullah Amin ansett att taraki konspirerat för att mörda honom. Mordet får Sovjetunions ledare Breznjev att i kommendera 80 000 sovjetiska trupper till Afghanistan. Amin mördas och ersätts med Moskvatrogne Babrak Karmal.
1988:- Gorbatjov beordrar sovjetiska reträtt från Afghanistan sedan mer än 13 00 man fått sätta livet till.
1992:- Mojahedin, de heliga krigarna , erövrar Kabul och utropar Afghanistan till en islamiska republik.
1996:- talibanerna under ledning av mulla Mohammad Omar intar Kabul och tvingar motståndarna under ledning av Ahmad Shah Masoud att gömma sig i norra delen av landet.
1998:- USA bombar Afghanistan och Osama bin Ladins terroristträningsläger son vedergällning för bomningarna av USA:s ambassader i Tanzania och Kenya där drygt 200 människor dödades.
11september 2001:- Terrorattacken mot World trade Center i New York och Pentagon i Washington. Fler än 5 000 människor dör. USA förklarar att det är det är en krigshandling.
7oktober 2001:- USA inleder bomb attacker mot mål i Afghanistan.
13 november 2001:- Talibanerna var på flykt efter fem veckors intensiva amerikanska och brittiska flygbombningar. Norra Alliansen intog Kabul.
De afghanska företrädare på plats i Bonn enades om att bilda en provisorisk regering. Taktiken var att åtminstone för en tid att bilägga motsättningarna. Men Afghanistans problem kvarstår. Den humanitära situation är katastrofal, lokala krigsherrar och rövarband härja fritt och utländska makter, med USA i spetsen, agera bakom kulisserna för att stärka sitt inflytande i landet.
När Bonnmötet avslutades var glädjen stor. Media och politiker i västvärlden liksom FN gav uppgörelsen sitt stöd. Som tillförordnad regeringschef utsågs Hamid Karzi, ledare för en inflytelserik stam med nära band till exkungen Mohammade Zahir. Karzai var vice utrikesminister 1992-94 under Norra Alliansens skräckvälde i Kabul. Den domineranden kraften i den nya styret är som väntat Norra Alliansen, med över hälften av de 30 ministerposterna. Alliansen utgör tack vare sin militära överlägsenhet den mäktige afghanska gruppen. Fraktionen krig ex-kungen Zahair får åtta poster i regeringen. Av de 30 regeringsmedlemmarna är endas två kvinnor.Den provisoriska regeringen tillträde den 22 december. Efter sex månader sammankallas en loya jirga, ett traditionellt afghansk råd, under ledning av ex-kung Zahir. Vilka som får delta bestäms av en kommission tillsatt av den provisoriska regering. Den första loya jirgan ska välja en övergångsregering samt en kommission som ska arbeta fram en ny konstitution. Efter ytterligare sexton månader, i oktober/november 2003, ska en ny loya jirga inkallas för att anta konstitution och därefter planeras allmänna val.
Visst kan det hända, är minst sagt splittrad och mindre strider pågår mellan dem. Men USA och västvärlden lär utnyttja sin makt och med alla tänkbara påtryckningsmedel försöka hålla ihop den nu tillsatta regeringen. Man bör komma ihåg att det inte handlar om att skapa en nationellt regering med kontroll över hela landet. Den nysatta regeringen Karzi ska sitta i Kabul, och det är i första han huvudstaden och området kring den som regeringen strävar efter att kontrollera. Regeringen ska upprätta ett ansikte utåt för Afghanistan och ett tryggt område för ambassader och utländska företag att etablera sig i. Den internationella fredsstyrkan i landetska också i första hand placeras i region runt Kabul.
Så fort parterna undertecknat uppgörelsen och offentliggjort listan över regeringsledamöter hördes de första missnöjesyttringarna. Den uzbekiske krigsherren Abdul Rashid Dostum utnämndes till minister med ansvar för jordbruk, gruvindustri och industri istället för utrikesminister, vilket han själv föreslagit. I protest förklarade han att han därför tänkte bojkotta regeringen och att inte släppa in dess representanter i "sin stad", Mazari-Sharif.Han var i kabul den 22 december och utnämdes till visförsvarminister den 24 december. Andra krigsherrar har vissa liknande missnöje. Detta kommer vi att se mer av framöver. I det pågående maktspelet vill av och en tillskansa sig en stor bit av kakan som möjligt. Utspel kan den ena dagen kan följas av ett annat nästa dag.USA:s och västvärldens taktik är att under de kommande sexmånadersperioden försöka bilägga motsättningarna inom landet och få alla att invänta det kommande rådsmötet, loya jirgan, motiveringen att det är först då de avgörande besluten fattas. Kampen mot talibanregimen, som tidigare förenade de mesta skilda intressen, existerar inte längre. Konflikterna mellan olika grupper inom landet förvärras av de utländskamakternas inblandning.
USA:s första syfte med Afghanistankriget vara att störta talibanregimen. Det är nu uppfyllt. Nästa steg är att skapa en USA-vänlig regim, vilket man anser har lyckats med genom valet av Hamid Karzai till regeringschef. USA:s strategiska mål för sin mål Afghanistanpolitik - att bygga olje- och gasledningar genom hela landet för att få kontroll över de stora olje- och gasreserverna i de fd Sovjetpublikerna - syns närmare än någonsin tidigare.
Ryssland har i många år öst pengar och vapen över Norra Alliansen, som har det militära övertaget. Var det med ryssarnas medgivande som Norra Alliansen, mot USA:s vilja, tågade in i Kabul för en regering utsattes? Hur länge kommer president Putin gå hand i hand med Bush? Pakistan ser med skepsis på den provisoriska regeringen och har totalt kört över av USA:s som i krigets inledningsskede lovade att det inte skulle leda till Norra Alliansens maktövertagande. Med i bilden finns också Iran och andra grannländer som alla har band till sina etniska eller religösa grupper och krigsherrar. Det mesta akuta problemet i Afghanistan är dock den stundande humanitära katastrofen. En redan katastrofal situation har i och med bombkriget blivit än värre.
Av landets 21 miljoner invånare beräknar FN att 6 miljoner är direkt beroende av matbistånd, men också av varma kläder, filtar och tält. FN-organet UNHCER anger att totalt 4,6 miljoner afghaner är på flykt varv 2 miljoner i Pakistan 1,6 i Iran och en miljon interflyktingar i Afghanistan. Vad kommer den nya regeringen att göra för att lösa denna djupa misär? Hur många kommer svälta ihjäl ? Risken finns att Afghanistans hårt drabbade folk åter blir brickor i den internationella storpolitik.